Fortsätt till huvudinnehåll

Nostalgifilmer

Har precis tittat färdigt på Sällskapsresan 2 - "Snowroller" och började fundera på varför det inte görs liknande svenska filmer nu för tiden. Visst, nu rullar någon Stig Helmer-film på bio men kvalitén på filmerna försvann runt "Den ofrivillige golfaren".
Samma sak med Jönsson-ligan filmerna. Vad hände där när intresset dalade? Man gjorde någon barnvariant som aldrig blev någon större hit. Inte hos mig i alla fall.

Jag begriper att det är förknippat med nostalgi. När jag var liten så fanns det ingen "Solsidan" att skratta sig fördärvad åt. Jag skrattade istället åt fyllona i de svenska filmerna. För fyllona var standard. Något som vi alla skrattade åt. Som det solsvedda fyllot i Sällskapsresan 1, den bakfulle norrlänningen i Snowroller som nyvaket tittar upp från sitt husvagnstak och inser att de är inskottade i snö och åt den rödmosigt ölsugne  "Dynamit-Harry" i Jönssonligan-filmerna.

Mina barn har aldrig fastnat för varken Jönssonligan eller Sällskapsresan. De kommer istället ha sina egna  nostalgifilmer. Som "Harry Potter", "Hannah Montana" och Twilight. Stora dollarproduktioner från det stora landet i väst.

Det är bara att inse att svenska humorfilmer, som kan leva i flera uppföljningar innan intresset faller, är historik. Och det är bara att inse att jag blivit tant som ens ägnar detta en tanke.

Kommentarer

  1. Tant nr 2 nickar instämmande.

    SvaraRadera
  2. Jag älskar alla dem där filmerna och ser dem gärna om och om igen. Göta Kanals tvåa och trea däremot, nja... Jönssonligan (barn) gillar jag inte och jag tycker då inte att du är en tant som tänker på det här.
    Det är så stora produktioner idag och man gör så mycket runt filmerna och förstorar upp det hela.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Make it four :D
    Älskade Jönsson filmerna, kolla på Göta kanal med sambon som inte fatta vad de sa men han tyckte den var bra :)

    SvaraRadera
  4. Jamen eller hur!! Åh jag kan aaaaldrig förstå hur Hanna Montana ska bli en nostalgifilm....

    SvaraRadera
  5. Åh..sällskapsresan-filmerna var länge sen jag såg, de måste jag kolla på snart känner jag :)
    //Tantelie ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.