Fortsätt till huvudinnehåll

Jul i Kaga

Lite snålt med inlägg idag! Men nu tänkte jag visa min lilla gran som jag var och hämtade i skogen. När jag stolpade runt i skogen på höga klackar så kände jag mig riktigt lost. Hade glömt hur kuperat det kan vara i skogen. Men efter en halvtimme ser jag en gran som verkar hålla måttet. Jag sågar ned eländet och släpar iväg med den till bilen. Och väl hemma inser jag att den inte är så hög. En kortisgran kort och gott. Men det funkar. Snart ska jag väl hinna få i ljus i den också.

Kommentarer

  1. The Queen of fucking Everything9 december 2011 kl. 18:29

    Kort och tjock... jag kan identifera mig med det. Ajajajaj fina frun, inte dissa min kompisgran här nu=)

    SvaraRadera
  2. anna9 december 2011 kl. 18:49

    Du mätte genom att ställa dig bredvid den?

    SvaraRadera
  3. Suzan9 december 2011 kl. 21:43

    mys!

    SvaraRadera
  4. Anna Malmborg9 december 2011 kl. 23:27

    Anna - var inte dryg! :D

    SvaraRadera
  5. Helena m. 49 december 2011 kl. 23:50

    Ååh - mamma och vi brukade "låna" granar från skogen nära där vi växte upp - minnen - men vår brukade vara liiiite längre, och fulla med kottar i toppen, och det hade inte varit såååå himla bra om markägaren hade kommit på det... mer om det en annan gång ;-)
    Grattis på Anna-dagen förresten, och du, jag blev riktigt glad när jag såg att jag låg på listan till höger, du är så välkommen på "läs-besök" i Spenaten när du har en stund över.

    SvaraRadera
  6. Katarina10 december 2011 kl. 22:05

    Söt gran!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer