Fortsätt till huvudinnehåll

Mina önskningar

Jag skickade en detaljerad önskelista till Dennis. En mycket detaljerad sådan. Jag ville hjälpa honom lite på traven. Han var själv inte helt nöjd över att jag varit så noggrann med mina önskningar och hävdade att det förstörde det roliga när jag redan vet vad jag då får. Men naturligtvis önskade jag mig så mycket saker att jag inte har en chans att veta vilken av grejerna han verkligen fixar åt mig. Om han nu väljer något av det jag önskar mig vill säga. Och om jag får någon julklapp överhuvudtaget. Jag förväntar mig inget! Här följer fyra saker från min önskelista. Förresten, vad önskar ni er? 


Rock by Sweden.
Har fått en hookup på dessa saker nu när man kan spana (och känna) på dom på Guldmagasinet.



Rock by Sweden.

Mobilväska.
Svart el brun rymlig väska.


Kommentarer

  1. Det där skulle lika väl kunna vara min önskelista.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag önskar mig en ny nattcreme (min tog slut igår), en familjealmanacka från Isa Form, en svart stor o rymlig handväska, nya hängen till mitt sabo-armband, Leilas nya kokbok och tja lite allt möljligt. Gissar att jag får ungefär sex paket och tre av dem kommer innehålla något från min lista. :-D Men julen handlar ju även om att geeeee, inte bara om att fåååå, så jag är såklart nöjd och glad oavsett! Såklart! På heders! (Fan EN grej kan jag väl få iaf av det jag verkligen vill ha!!!)

    SvaraRadera
  3. Det finns nog en del små grejer jag kan tänka mig, en spritspåse (gud så fånigt det kändes att skriva ;)), en ny hårfön, en ny vågtång, en vigselring ;), en telefon som gick till himlen så jag fick prata med mamma igen... :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...