Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 3 - av 50

72 kg (73 kg)



Visst har jag ett stillasittande jobb, men det här är ju löjligt. Men huvudsaken är att jag ökar på för varje dag. Om sanningen ska fram så har jag faktiskt varit rätt hängig i veckan och jag har inte ens orkat kuta i trapporna på jobbet. Idag är det ännu värre, så jag stannade hemma.

Som du ser på bilden så har jag min One Piece på mig och så lär det nog förbli idag. Om jag inte åker på att skjutsa barn till aktiviteter. Jag kan inte gärna visa mig i den offentligt.

Ni lade märke till att vätskan försvinner snabbt från kroppen va? Minus ett kilo på två dagar. Men jag är van. Tar inte ut något i förskott. Så här är det i början. Det är sen det svåra börjar. Men jag ska ned till 68 innan Thailand. 47 dagar kvar.




Etiketter:

Kommentarer

  1. anna4 januari 2012 kl. 10:24

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  2. Suzan4 januari 2012 kl. 10:36

    Fjärde dagen här och mitt vätskeutflöde börjar stanna av lite, -0,2 fr igår...

    SvaraRadera
  3. Anonym4 januari 2012 kl. 11:34

    Även om det är vätska det är roligt att se mindre siffror på vågen.
    Jag kör min tredje dag med!!
    Heja oss!

    SvaraRadera
  4. Ewa Svensson4 januari 2012 kl. 11:55

    Svar: Nej det var inte lätt och han valde själv att lämna livet :( 3 veckor senare dog min brors fru i cancer så vår höst har varit tuff!! Kul det här med rivstarten :) Jag har minus 0,6 kg än så länge....bara att kämpa på /KRam

    SvaraRadera
  5. Ellen - LCHF och mycket annat4 januari 2012 kl. 12:04

    Svar: Härligt ;-) det har jag ocksa fatt ett par stycken de senaste manaderna. Det konstiga är ju att pengarna aldrig verkar dyka upp... :P

    SvaraRadera
  6. MALIN4 januari 2012 kl. 12:53

    Krya på dig!
    Jag vägrar att väga mig denna gången. Har en kjol som jag ska i.

    SvaraRadera
  7. Trillingnöten4 januari 2012 kl. 13:58

    Men jäklar vad peppande det är att läsa här i alla fall :) Har inte vågat stå på vågen ännu. Fredag börjar jag med det :)

    SvaraRadera
  8. himlaverket4 januari 2012 kl. 22:47

    Lugn å fin , min finaste annapanna!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...
2 kommentarer
Läs mer

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer